Du och jag, vi tog det sista skeppet från moderlandet
Vi stod där på soldäck denna hemlösa vinternatt
När vi kom fram, höll jag dej hårt och sa, äntligen här
Du strök

hon_gråter_inte_mer


båten_Över


en_mans_tomma_löften


hittegods

I en timma då änglar vakar, över sjömännen i natten
jag satt med en flaska regnvatten, och mitt spader ess i hatten
Jag var upptagen med ingenting, jag imiterade min skugga


som_att_vänta_regn


det_finns_inget_bättre


ett_troget_hjärta


tootoolah

Jag drömde inatt en underlig dröm, ett vitkalkat hus, var det låg har jag glömt
men du var där, du bar en katt i din famn, du sa: nån som gått så långt måste få ett stolt namn
sången_dom_spelar_när_filmen_Är_slut


gabriel_på_vita_hästen


säg_farväl


det_finns_inga_mirakel

Så här finns ingen kärlek kvar, bara hopplöshet,
och ett spel som vi spelar för att förlora.
Så tyst, var bara tyst, säg ingenting, inte ett ord till.
Det är inte ord,

ett_hjärta_att_minnas


tess

Hon har en blyertspenna I sitt hår,
hon strör mandel och aprikos I sina spår
Hon lär vara vacker, dårar har sagt det förr,
jag glömmer alla tvivel, när hon öppnar denna