Du undrar var jag kommer ifÄrn
jag kom frÄn ingenstans
dÀr havet mötte himlarnas tak
och bergen inte fanns
DÀr sov jag drömlöst bredvid dig
i vindens första

brudrovet

Vet inte om allt Àr rÀtt, men...

Han vÀntar pÄ gÄrden, och klockan slÄr
Dom har gÄtt in nu och tiden gÄr
Han vÀntar inte ensam, dÀr stÄr en man
Hon lovat

strömkarlen


förlist


stormens_öga


som_livet_och_döden


i_midsommartid

Öppna dörren sĂ„ gĂ„r vi ut, det ljusnar och vinden Ă€r varm
I Ängande jord förvandlas den tid, som gömdes i mörkrets tid
Hör bjÀllror klingar vid sjön, nÀr lockropen stiger

och_regnet_föll


vandraren

Vandraren har ingenstans att gÄ, nÀr han kommit fram till slutet
MÄnen fÀrgar alla skuggor blÄ, han Àr ensam kvar dÀr ute
LÄngt dÀr borta frÄn en enslig gÄrd, lyser vÀrmen

främlingen


skrömt


be_mig

Tror du att ensamhet kan dölja vad du kÀnner?
Göm dig sÄ fÄr du ingenting,
Jag kan förstÄ att jag har plÄgat mina
vÀnner, som dom har sett mig dra omkring.
Det fa

under_norrskenet

Norrskenet bleknar pÄ himmelen
Skuggorna Àr pÄ jakt igen
sÄg du en bild frÄn en annan vÀrld
ljuset föll ner som ett hotfullt svÀrd

GrÀt du nÀr hÀstar

sorg_min_älskarinna